Lyssnandets förädlade konst – Dikt via Per Beronius, 24 november

Tema: Lyssnandets förädlade konst

Den sällsynta tystnaden i dessa säregna dagar
Vid gränsen till den välsignade nya eran, där agnarna och vetet
Med den fria viljans nådegåva, skall gå skilda vägar

Talar med sitt övertydligt tydliga språk
Det som omöjligt kan misstolkas, missförstås
Erfarenheten säger, orden, de tyst outtalade, får människan
Att spetsa öronen

Måhända, så här det kan vara
Av ordsvallet i allehanda media har vi fått mer än nog
Av självbevarelsedrift hörselsinnet stängt av, i tomrummet låst in
Kastat nyckeln i sjön, när orden de försynta ej pockande verbala
Till den avsedda adressaten ej når fram

Vad gör vi då, hur kunde det bli så här
Måhända tiden är inne, låta erfarenheten tala sitt tystnadens tydliga språk
Det som kan finna vägen till hjärteroten åter när inget annat hjälper

Hur kom det sig att det blev så här
Måhända det är så, av det sedvanliga ordsvallet, människan fått mer än nog
Med en följdfråga

När lyssnade vi senast till syrsans sång
Till vindens sus i trädens kronor, till de kristallklart tydliga orden från bäcken
Av glädjen att finnas till om våren, i snösmältningens tid, humlans sång
Evighetens tydliga ord i tidlösheten och gryningens timme

Måhända något att fundera, reflektera över
I en evighetens stilla stund när denna dagen har gjort sitt
Det välsignade mörkret sprider sitt ljus över nejden
Allt andas stillhet, frid och fred på en sedan
Tusenden åren sargad planet

I sammanhanget något att låta sig påminnas om
Människan genom det hon tänker, på egen hand sin framtid skapar
Tanken förr eller senare sig materialiserar, ett ämne att meditera och reflektera över
I en tidlöshetens eviga stund

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————–