Moder Jord via Pamela Kribbe, 30 mars 2019

Moder Jord via Pamela Kribbe, 30 mars 2019

Lögnaren – Jorden via Pamela Kribbe

 

 

http://www.jeshua.net/earth/earth18.htm

 

Älskade vackra människor,

Det är Jorden som talar. Känn min närvaro i er, för jag bor och talar till er, genom allt ni känner i och genom er kropp. Jag är ständigt ansluten till er, så känn mig, för jag har ett hjärta som slår och en essens ni vill ha i ert liv på Jorden, här och nu. Tillåt er att ta emot mig.

Jag är er moder på många sätt, eftersom jag upprätthåller kroppen som tillhör er. Själens och kroppens språk är i själva verket en. Själen, er högre källa för riktning och sanning, kommunicerar med er genom er kropp. En mänsklig kropp är inte bara fysisk, en klump av materia; den består av levande energi. Den lever och innehar en kunskap som kommer från min själ. Så när ni inkarnerar i en jordisk kropp, tar ni med er egen själs-kännedom, er egen förståelse och utveckling, och ni lägger till den i den jordiska kroppen, som bär visdomen från mig; visdomen om livet på Jorden, de ”lagar” som gäller här, och hur energin flödar och rör sig.

Det är meningen att er själ ska samarbeta med Jordens själ, med mig, den som talar. Jag är ett verktyg för er, och ni får använda mig. Jag vill hjälpa till och upprätthålla er, och att lära er att lita på ert hjärtas röst. Hjärtat är en del av er kropp, men det är också en ingång till själen. Er mage är platsen där ert inre barn lever, vilket är de sanna ni, era djupaste känslor och önskningar, och er mage är också porten till livskraftens källa. Så se kroppen som själens tempel, ett levande tempel.

Ni är inte ensamma, er närmaste vän är er kropp. Den vill ge er all information ni behöver för att leva på Jorden. Det vill hjälpa er att göra val baserat på det ni uppfattar och känner inombords. Att komma fram till att förlita sig på kroppens visdom, är kanske er största utmaning, eftersom ni begränsas av samhället, och av traditioner från det förflutna, så börjar ni tänka med huvudet och vill styra och ställa livet utifrån det. Men er kropps levande visdom säger inte att ni ska vara strukturerade och begränsade på det sättet; kroppen har sin egen dynamik.

Idag vill jag berätta något om vikten av att lyssna på ert inre barn och era känslor, och om att skilja mellan rena känslor som uteslutande kommer från det inre barnet, eller de störda känslorna – jag kallar dem så här – som inte kommer direkt från barnet, utan snarare är förvrängda och felaktiga på grund av tankarna i ert huvud. Detta är känslor som kommer genom en tolkning baserad på fördomar från yttre omständigheter, vilka korrumperar och stör funktionen i era känslomässiga signaler. Detta är mycket relevant för er, eftersom ni vet inom er, att det är bäst att följa sina känslor.

Ni försöker orientera er i känslorna, i förhållande till vad ert hjärta, er själ, säger. Men samtidigt förekommer alla slags motstridiga känslor, som gör att ni inte kommer till klarhet, vilket gör att det inte är så enkelt att följa känslorna som det borde vara. Jag skulle därför vilja skilja på känslor som uppstår direkt från det inre barnets renhet, och de störda eller tolkade känslorna, vilka har en annan känsla, som är mindre direkt och ren, och är ofta en kombination av dömande och undertryckta känslor.

Jag ber er nu att gå till ert inre barn, och framkalla en bild av hur det är med henne eller honom just nu. Ert inre barn är spontant; det visar sina känslor utan filter. Att förstå ett barns känslor är inte komplicerat; ni förstår det genom att bara kasta en blick på deras små ansikten: ilska, förvirring, ångest eller entusiasm, glädje, välmående. Detta är ursprungliga känslor som kommer ofiltrerade från barnet. Men vad händer när det ursprungliga flödet blockeras, undertrycks eller omdirigeras, baserat på yttre normer? Barnet straffas för att det uttrycker ursprungliga känslor, och detta sker ofta under uppväxten. De flesta föräldrar vet inte hur man hanterar kraften i de ursprungliga känslorna, så de omdirigerade känslorna får ett eget liv, och en förvanskning uppstår.

För att ge ett exempel: ett barn känner spontan sorg. Det finns en verklig orsak – något går inte eller något blir fel – och barnet gråter då eftersom det blir upprört. Det visar sin sorg genom tårar och förtvivlan. Föräldern säger: ”Du behöver inte gråta, för …” och ger barnet alla slags anledningar till att det inte är så dåligt som barnet tycker. Föräldern, den vuxna, försöker dämpa sorgen hellre än att omfamna den. Om sorgen får ebba ut, blir barnet lugnare, och hittar ett naturligt sätt att återställa balansen. Sorgen kommer inte att vara för evigt, men det verkar som om vuxna är rädda för känslan, och försöker därför omedelbart att tygla den, eller få den att upphöra.

Men vad händer med barnet när den känslan inte får uttryckas, eller bara till viss del? Barnet tar med sig känslan, och kommer att tänka: ”Det är inte bra att visa min sorg. Att vara ledsen är faktiskt inte bra. Så ska det inte vara; det är oacceptabelt. ”Barnet införlivar då den ”lektionen”, och kommer att reagera på samma sätt när det återigen uppmanas att kontrollera sina känslor, eller när det tillrättavisas. Känslan försvinner emellertid inte, den är en levande energi som inte kan försvinna genom tankar, så den undertryckta känslan stannar och skapar störningar i barnet. Istället för den oskyldiga, spontana kraften som känslorna ursprungligen består av, har den nu blivit inverterad och gått ”under jorden”, och kommer så småningom att ha en störd eller till och med förgiftande kraft. När ett barn ständigt tillrättavisas och blir tillsagt att hela tiden dölja eller kontrollera sina känslor, så uppstår en reservoar av begravda känslor i det barnet, och på grund av det kan barnet så småningom uppvisa ett stört beteende.

En känsla vill uttrycka sig naturligt, och är egentligen inte ett problem som måste lösas eller tas bort, utan ett naturligt uttryck för den jordiska kroppen, en urladdning. Och funktionen i den urladdningen är väldigt viktig, för att återställa balansen mellan kroppen och känslorna. När man stör denna urladdning skapar den i barnet, och senare i den vuxna, ett mönster av känslor som blockeras genom dömande, vilket hela tiden vidarebefordras till barnet, och sedan även till den vuxna. En känsla väller upp, och omedelbart kommer då en kraft som motarbetar känslorna, för att trycka tillbaka dem. Det kan vara sorg, men det kan också vara ilska, rädsla eller skam – det kan vara vad som helst.

När dessa känslor blir undertryckta, inte får upplevas eller uttryckas, får de en annan ton, en annan ”laddning”. Sedan länge uppdämd ilska kan till exempel bli förgiftande, kan bli till bitterhet och hat eller cynism, till och med depression. I depressionen kan ni se den ultimata formen av en känsla som vände sig inåt, och aldrig tilläts uttryckas utåt. Personen ser inte längre källan till den ursprungliga känslan, eftersom kontakten med det inre barnet är utom räckhåll. Om ni skulle säga till den personen något som: ”lyssna på dina känslor”, då skulle det vara en mycket svår uppgift för den personen, på grund av att den är separerad från sitt inre barn. Många av er är de personerna, som lärt sig att hålla sina ursprungliga känslor i kontroll, att gömma dem, att blockera dem eller att skicka dem på granskning mot en lista över fördömanden, som berättar vad som är tillåtet och vad som inte är det. Så att lyssna på känslan är vanligtvis inte så enkelt eller självklart.

Hur skiljer ni mellan ert inre barns rena budskap, och de vuxnas förvrängda och störda impulser, vilka var och en av er i viss utsträckning innehar? Hur vet ni skillnaden mellan de två impulserna?

Gå tillbaka till det inre barnet ni såg i början, och känn dess närvaro. Känn för ett ögonblick detta barns oskuld, för det är väldigt rent och oskuldsfullt. Det är känsligt och sårbart, men också mycket kraftfullt och rent. Det låter alla känslor komma fram, för att fungera som en naturlig kraft som flödar igenom, som sedan blåser bort.

Var i er kropp finns det inre barnet? Känn det själva för ett ögonblick. Varifrån talar det, och hur låter det? Det inre barnet ber er med ömhet att böja er ner till det. Ett barn framkallar ömhet naturligt, för att det är så oskyldigt; oskuld är är typiskt för ett barn. Håll fast vid bilden av det oskyldiga, spontana barnet, som inte finns i ert huvud, utan i ert hjärta eller mage.

Lägg märke till vad som kommer mot detta barn, när ni ansluter det till ert huvud och de fördömanden som fortfarande är aktiva där. Vilken sorts flöde strömmar från ert huvud till ert inre barn?

Inom var och en av er lever fortfarande fördömanden från det förflutna, saker som ni inte tillåter komma fram, vilket får er att tro att det ni gör bör vara bättre eller annorlunda. Det är de tvång som är pålagda ert inre barn, och på grund av det känner sig barnet obekvämt och inte välkommet. De instruktioner ni själva har hittat på om vad ni inte kan eller inte ska känna, finns fortfarande i ert huvud, även om instruktionerna inte överensstämmer med er känslomässiga verklighet. Så vem vinner? Diktatorn i ert huvud eller er ursprungliga känsla, som kan ändra känslan till något ”acceptabelt”?

Det som händer i energifältet i ert huvud är en lögn, en maskering av era ursprungliga känslor. På detta sätt hamnar det inre barnet i ett fängelse och blir isolerat, vilket gör att ni ofta får mycket svårt att ansluta till era känslor. Ni måste först bli medvetna om lögnen, eller lögnaren i ert huvud, och detta kräver en viss klarhet när ni ser på er själva. Det som i själva verket är en lögn, har ni fått lära er som sanning: ”Så här måste du uppföra dig; så här ska det inte vara; det här är inte tillåtet.” Så ni måste först exponera lögnaren i er, och detta kräver mod och klarhet i sinnet, eftersom lögnaren i er har antagit en identitet, ett eget liv. Denna identitet bestämmer ofta hur ni framstår för omvärlden, men det är en mask, en falsk person som ni skapat för att överleva som uppväxande barn, och senare för att passa in i samhället.

Således finns det två figurer i ert liv, en som jag här kallar ”lögnaren” och ”det ursprungliga barnet”.

Att benämna en del av er som ”lögnare”, innebär inte att jag dömer denna aspekt av er, för det är näst intill oundvikligt att det skulle finnas någon, som inte växer upp på det sätt som beskrivs ovan. Ändå så är det en figur att ta hänsyn till. Lögnaren skickar alla sorters signaler till er, och talar om vad ni kan och inte kan göra. Lögnaren avskyr att göra vissa saker och försöker övertala er att göra något annat. Och ibland gör ni det, för att ni verkligen tycker att det är det rätta.

För att ta reda på om något verkligen är sant, är det oerhört viktigt att ansluta med er kropp, och söka efter det inre barnets känslomässiga verklighet. Försök att känna skillnaden. Om ni övertygar er själva om någonting från lögnaren, är tonen inte kärleksfull och mild, utan tvångsmässig, manipulativ och kontrollerande, och det finns vanligtvis en undertryckt ångest och ett behov av att införa gränser. Å andra sidan, om ni tar er ner från huvudet till magen, känns barnets verklighet mycket mer öppen, mild och oskyldig, och mycket stadigare och solidare.

Känn skillnaden i energi: det tvingande, ofta otåliga flödet i ert huvud, och det varsamma, oskyldiga, öppna och mer stabila energin hos barnet i er mage. Fatta ett bestämt beslut att nu välja barnet; att verkligen låta det uppleva allt det känner, och se styrkan och värdet av att göra det, även om ni inte vet vad ni egentligen behöver, när barnet till exempel är väldigt argt, ledset eller förvirrat.

Låt barnet vara och försök att inte begränsa det. Låt energin arbeta med er naturligt genom det barnet känner, och försök att koppla bort ”huvudet” när ni gör det här. Fråga sedan barnet: ”Vad behöver du nu i ditt liv för att bli lyckligare, känna mer glädje, bli mer uppmuntrad?” Vilken typ av energi är till mesta hjälpen för detta barn? Vad behöver det mest? Ta barnet i er famn, och ta er tillsammans ner i magen. Det är livets budbärare, det tar emot information från er själ, och vill vidarebefordra en ren känsla till er i er jordiska form. Släpp domaren i ditt huvud och tro på det här barnet; och känn er hjälpta av Jorden. Jag är Jordens själ och jag vill omsluta er med kärlek och styrka, och be er att återigen lita på er ursprungliga natur, som är lika ren och oskyldig som djuren, växterna och blommorna.

Tack så mycket för er uppmärksamhet.

 

© Pamela Kribbe

 

Översättning av Maria Baes och Frank Tehan

 

www.jeshua.net

 

Svensk översättning: Maggan

Du gillar kanske också...