Per Beronius, 16 juni

Tema: Livets kontrakt

Du som resignerat, levt så länge i motvindens mörker
Från dag till annan kämpat för att ljuset återfinna
Givit upp hoppet om en bättre värld

Satt ner foten, sagt ifrån, det räcker, det är nog
Nu tar jag inget mer av denna vara emot

Packar en gång och för alla ryggsäcken
På väg att resa åter till den Stjärnornas Himmel
Där min födelsens vagga står att finna

En gång och för alla har jag tröttnat
På dimmornas och girighetens mörka gyckelspel
Med alla sina teknikalitetens avarter

Avsedda att uppmärksamheten fånga
I sina svekens och girighetens garn

För att avsiktligen hålla mänskligheten kvar
I illusionens skenlandskap

Där denna dag är fylld av teknikens många beläten
Som inte handlar om något annat

Än petrifierade minnen från atlanternas
Ödesdigra otid

Där den manliga, maskulina kraften
Över kärlekens feminina välsignelsernas kraftfält
Tog överhanden, med sin oundvikliga
Obalansernas prislapp given

En hel kontinent dränktes i havets djup
I en tusenden år sedan gången, mörkrets
Osminkade tid

Orsak och verkan som tvillingar föds
I en dubbelhetens värld med sina oundvikliga
Tillkortakommandenas konsekvenser

Till dig, du som dessa sanningens ord
Just nu sätter på pränt

Här några hoppets ord från din vän och följeslagare
Vid din sida trogna vägledare

Din Skyddsängel Angela, som du vid det här laget
Efter en längre erfarenhetens tid, bortom tvivlens
Alla tvivel känner så Gudomligt väl

Hon som i varandets varje stund
Så troget, så diskret och försynt, vandrar vid din sida

Viskar i ditt öra, kommer till dig
Med sina försynens och kärlekens tydliga gåvor
Som aldrig kan missförstås

Ser till att du alltid är på huvudspåret
Bortom tvivlens alla tvivel, reser mot den destination
Som av Gud är dig given

Med sin synkronicitetens absoluta perfektion
I akt och mening att du ej må ge upp, du må veta

Du är kvar på huvudspåret, om än tröjan stundom
Kan kännas obekvämt trång, tyngdkraften
På ditt tålamod gnager

Dig påminner, när du har det glömt bort
Du vet ju så väl, du är din egen livets regissör
Din egen lyckans smed

Det är du själv som ditt ljusets meningsfulla uppdrag
På Jorden har valt

Minns i varandets varje stund
Vänd dig aldrig bakåt, vänd var dag och stund
Blicken uppåt, och du skall upptäcka

Den vishetens violetta flamma och helikopter
Som här och just nu lyfter från sjukhusets plattform
Med sin vindstrut, som visar varifrån vinden blåser
I ögonblickets varje stund

Ditt minne skall komma till dig åter, och du skall veta
Bortom tvivlens alla tvivel

Det är du själv som denna
Den violetta flammans helikopter styr
Mot den destination som av ditt eget själv är menat

Och nu, i denna kvällningens stund
Och detta lyckosamma lyft, tyngdkraften överkommen
Solen från horisontens väster sprider sitt kärlekens ljus
Kan du sätta på autopiloten och i förarstolen
Bekvämt luta dig bakåt

Skåda det Gudomligt vackra landskap
Som sig uppenbarar i kvällningens välsignade ljus

Utanför förarhyttens fönster
Flyter förbi, med sina skogar, sjöar, berg och dalar
Och de små stugor, människans boningar
I denna välsignade tid

Där ljuset en gång och för alla, kommandot
Har tagit över, prövningar minnen blott

Livet fortsätter så som det av Moder/Fader Gud
Är tänkt och menat

En gång och för alla du skall minnas
Det är du själv som ditt eget öde väljer
Du är din egen lyckans smed

Och sist men inte minst
Gud ser allt, vet allt, hör allt
Det finns något som bortom bergen sig döljer

Denna, de mörka krafternas era
Är en gång och för alla över

Skall aldrig mer tillåtas komma till Moder Gaia åter
Mänskligheten har sina läxor lärt

Fortsätter efter några mindre upprensningar
Av mörkrets kvarvarande fickor, mot evighetens
Allt högre höjder

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
—————————————–

Du gillar kanske också...