Per Beronius
Tema: Isbergets hemlighet
Och ändå rör hon sig
Förändring det enda som är konstant
Ett axiom
Elektronerna fryser inte fast
Stenåldern bakom oss vi lämnat
Förändringens vindar
Obönhörligt, oemotståndligt, över Jorden sveper
Detta kan ej längre förnekas
Något vi får lov att vänja oss vid i denna tid
I denna epok av mänsklighetens historia
Där inget längre är som det varit
Inget gårdagen likt
Där vi från dag till annan
Bokstavligen kan känna, se och höra
Hur allt till oigenkännlighet stöps om
I det yttre, såväl som i vårt inre
Mänskligheten vid den avgörande punkt
Där isberget på djupet avslöjas
De mörka krafterna ej längre kan sig dölja
Bakom de fagra förförelsernas tomma ordkaskader
Isberget i sin helhet kommer upp till ytan
Tidigare kunde vi endast toppen se
Så är det ej mer
Despoternas agenda i sin nakenhet avslöjas
Tiden inne att tänka om, ta tjuren vid hornen
Börja fundera
Vad är det under tusenden år
Av illusionens slöjor omgivna
Vi ägnat oss åt
Det som var är ej mer
Har med god marginal, och mer därtill, gjort sitt
Den nya tidlösa tiden, den välsignade
Den vi i eoner väntat på
Är till oss kommen
Och så kommer den att vara
För alla och envar som väljer kärleken
I nuet, i ögonblicket leva
En gång och för alla slutar upp
Över morgondagen sig bekymra
Valet upp till oss själva
Välkommen du Ljusets era
Där mänskligheten, efter 13000 år i bojors fångenskap
Skall förlösas
För evigt till Moders/Fadershuset
Vänder åter
Och minns, det är vi alla och envar
Som med vår Gudagivna fria vilja väljer
Den smala eller den breda vägen
Orsak och verkan
Ett oskiljaktigt tvillingpar
* * *
Mottagen av Per Beronius
—————————————–
