Rådet, 24 april

´

Finns det verkligen en gnista av det Gudomliga inom er? – Rådet

Kanaliserat genom Ron Head
24 april

Michael och Råden av Era Högre Jag

Idag är vi här för att uppmärksamma er på ämnet självkärlek. Vi återkommer till detta gång på gång för det är så viktigt. Kanske vi idag kan erbjuda ett annorlunda perspektiv på ämnet och göra det lite mer lättbegripligt för er och för att ni lättare skall kunna förflytta er in i dess energi.

När ni tänker på ordet kärlek är era nuvarande uppfattningar rätt starkt färgade av idéer om romans, uppoffrande, omöjligt långlivade emotioner och allt det övriga bagage som har hjälpt till att sälja otaliga sånger, filmer, böcker och televisionsprogram i många, många år. Kärleken vi talar om är ingen emotion. Vissa språk har inget ord för den uppfattning av kärlek som ert samhälle så länge har förespråkat. För er verkar det vara underligt. I ert förflutna fanns det, på många språk, flera olika ord för att beskriva många sorters kärlek. För er verkar detta också vara underligt. Men vi talar om den energi, som är grunden för allt som existerar. Nu vet vi att detta överhuvudtaget inte verkar vara vettigt, enligt er nuvarande intellektuella förståelse för hur universum är uppbyggt. Ni har fått lära er att kosmos är en ofantligt stor mekanism som kan förklaras och mätas. Det kan det inte, men det är inte viktigt här. Tillbaka till självkärlek. För er låter det som om vi talar om någonting själviskt. Vi talar inte om ett självcentrerat bortskämmande av er själva. I verkligheten är det precis tvärtom. Och det beror på att ni enbart kommer att uppnå detta genom att förstå vem ni är, och det kommer att fullständigt förändra hur ni tänker och hur ni handlar. Allt som behövs för att detta skall inträffa är att ni äntligen accepterar att ni är en gudomlig skapelse av Det Gudomliga och att ni slutar upp med att döma er själva, att ni förlåter er själva för alla de tankar, ord och gärningar som ni är så rädda för. Nå, de är kanske inte så väldigt underbara. Men var så vänliga och förstå att genom att ni har upplevt dem så har ni i verkligheten lärt er det.

 

Låt oss nu ta ett kort ögonblick för att undersöka själva dömandet. Om man säger: ”Jag förtjänar inte Guds kärlek för jag har gjort detta”, säger man att en del av det Gudomliga, Allt-Som-Är, inte är förtjänt av kärleken. Stämmer inte det? Och så uttalar ni ett dömande över något som inte ens Skaparen dömer. Var ligger nu värdet i det?

Som en kontrast till detta, hur känner ni att ni skulle handla om ni visste att ni var helt perfekta Guds skapelser och blev älskade villkorslöst, blev förlåtna allt som ni hade gjort, och blev litade på bortom era gränser av förståelse? Vad det skulle vara är ett fullständigt accepterande av kärleken som är, och alltid har varit, er.

Här får ni en gåta. Det finns inget lätt och snabbt svar på den. Men det är en gåta värd att tänka på en stund. Varför, tror ni, har detta varit så svårt för människor att acceptera? Har de fått lära sig att inte göra så? Och om det är så, vad beror det på? Är de rädda att göra det? Och om det stämmer, vad beror det på?

Finns det verkligen en gnista av det Gudomliga inom er? Tror ni på det? Kan ni äga den? Vad kommer ni att göra av den? Kan ni älska den? Tror ni att den älskar er?

Dessa är tunga frågor, eller hur? Vi ställer dem för vi önskar verkligen att ni äntligen skall känna er själva som de vi vet att ni är.

Låt oss avsluta med en sista tanke. Det är dags. Det är dags. Det är dags.

God dag.

Översättning: Aslög Bergman – www.st-germain.se

Copyright © Ronald Head.   http://oraclesandhealers.wordpress.com/

Du gillar kanske också...