Sananda via John Smallman, 13 maj

Sananda, 13 maj 2016
via John Smallman
Acceptans är en väsentlig del av mänsklighetens uppvaknandeprocess.

Alla är En. Ni vet det, alla våra läsare och lyssnare vet det, och ändå uppstår tvivel! Som människor, förkroppsligade, verkar det sannerligen som om varje människa är helt skild från alla andra, eftersom kroppar inte kan sammansmälta i varandra. Men ni är inte era kroppar. Ni har valt att uppleva den intensiva känsla av begränsning och ensamhet som kroppar ger, för att lära er att separation är overklig, omöjlig. Ni söker efter kärlek utanför er själva eftersom ni känner er så ensam och separerad. Ert naturliga tillstånd är En med Gud, Källan, Kärleken och när ni inte kan uppleva det blir ni rädd och söker kärlek från någon som kommer att acceptera er. Många relationer kollapsar eftersom varje part i den söker i den andra efter det som bara kan hittas inom de själva. När ni hittar Kärleken inom er, och det finns ingen som är utan Kärlek inom sig själv, då kan ni dela och utvidga den varpå den återvänder till er eftersom, då alla är En, har den aldrig lämnat er. När ni känner er själva som Kärlek, kan ni sedan gå in i en verkligt kärleksfull relation med någon annan, men tills ni känner er på det sättet erbjuder ni bara ett tomt kärl till någon annan som ni försöker etablera en relation till. Och den andra har troligen bara ett tomt kärl att erbjuda er i gengäld. Kärlek är allomfattande! Men ni kan vägra att vara medveten om denna sanning, och i denna vägran uppleva er som tomma kärl som desperat behöver fyllas av den kärlek som ni hoppas att någon annan kommer att erbjuda er, och därmed upplösa er känsla av separation. Men känslan av separation är där från början, eftersom var och en undanhåller, av rädsla, det ni så desperat vill ta emot från den andra. I början vägrar ni tro eller erkänna detta, men eftersom tiden passerar gör bristen på kärlek som villigt delas i varje ögonblick, att relationen kollapsar och smulas sönder, då var och en skyller på den andra för misslyckandet, då era värsta farhågor har bevisats välgrundade.

Som jag och många andra har sagt om och om igen, det finns bara Kärlek! Ni tror att ni vet bättre eftersom ert förtroende i något skede – kanske många skeden – har förråtts och ni är fast beslutna att aldrig mer lida den smärtan det gav er. Men förtroende kan bara verka vara förrått. Kärlek är evigt närvarande, ärlig, öppen, utvidgande, delande, medkännande, förlåtande och helande. Den förråder aldrig, eftersom det skulle vara helt i strid med dess natur. I rädsla erbjuder ni bara era kroppar till varandra – och håller er gömda bakom de ”masker av acceptans” ni har konstruerat för att visa upp – men kroppar är overkliga och kan inte litas på, någonsin! Ni, ni med stort N, är Kärlek, och Ni är inte era kroppar, Ni är oändligt mycket mer än kroppar. Kroppar är begränsande fordon eller kärl som ni har valt att bebo, tillfälligt, för att uppleva det overkliga tillståndet av separation från Gud, från Källan, där ni har er oändliga och eviga existens, ständigt och utan avbrott, eftersom det Gud skapar är till sin natur evigt.

Kropparna tillhör illusionen, och inom illusionen är de en viktig aspekt av spelet ni spelar där. Men likväl är de overkliga, och att använda deras omdöme för att alltid guida er leder till besvikelse och lidande. De kan och lider av smärta och tycker om njutning, men både smärta och njutning uppstår som en följd av val ni gör när ni styr dem längs era mänskliga livsvägar. De orsakar inte något, de bara svarar på er vilja, och ni är ofta omedvetna om vad ni vill för dem. För er verkar det som om saker bara händer er, men varje situation ni möter upprättades i förväg för lektionen ni ville lära. Det faktum att ni inte inser detta ändrar inte på det, men det gör det svårt för er att lära er era läxor, eftersom för att lära er måste ni inse att en lärdom har erbjudits.

Så vi återkommer till ämnet vi tjatar om att ta itu med, nämligen att gå inombords. Det finns inga svar utanför er! Spelen som ni deltar i som människor verkar vara situationer som inträffar utanför er där ni blir engagerade, ibland genom val och ibland av en slump. Men det är era övertygelser och attityder som ger er de situationer där ni blir inblandade. Om ni håller fast vid dömande, behovet att ha rätt och se andra som felaktiga, kommer ni att locka till er situationer som verkar kräva ert rättfärdiga bedömande. Men ni behöver inte döma! Att döma eller inte döma är ett val ni gör i varje ögonblick. Er sanna natur är Kärlek och Kärlek dömer aldrig. När ni fungerar från er sanna natur kommer ni inte hitta någonting att döma, och utan dömande kan det inte finnas någon konflikt.

Att gå inombords dagligen är väsentligt, för när ni går in i er heliga helgedom och öppnar era hjärtan fyller Kärleken dem. Känslan av att behöva bedöma faller sedan bort. Det finns ingen bland er som inte tidvis har svarat kärleksfullt istället för fördömande i en svår situation, kanske tanklöst, och resultatet har blivit upplösning i stället för konflikt. Ibland har det överraskat er, men ju mindre ni bedömer desto färre gånger kommer ni bli engagerad i konflikt.

Men era egon vill ha konflikt, de lever för konflikt, eftersom separation är konflikt! Ni kan hävda att ni söker fred, och det kanske ni gör, men bara på era villkor! Vilket innebär att ni har valt att låta ert ego styra era tankar, attityder och beteenden, vilket andra egon gärna reagerar på och konflikter uppstår. Var och en av er – varje ego – drar er så småningom tillbaka, sårad och kränkt, skyller på varandra för det lidande som ni genomgår, eftersom det verkar som den andra var en oförtjänt vinnare.

Lidande är ett direkt resultat av egots val och det verkar som om illusionen, det existenstillstånd människor upplever, kräver konflikt. Och på ett sätt, gör det det, eftersom att vara människa är att ha valt att uppleva separation. Och många människor ser den mänskliga existensen som verklig och de andliga sfärerna som overkliga, mytiska världar som den svaga väljer att tro på eftersom de inte är tillräckligt starka för att klara av verkligheten. Era egon har gjort ett mycket bra jobb med att vända saker upp och ned genom att göra det overkliga verkligt, och genom att avvisa Verkligheten. Inom den världsliga illusionen, där mänskligheten tycks bo, bedöms allt som inte är fysiskt, som inte har någon form, som obefintligt, illusoriskt, overkligt. Då försöker man lösa problem med egomässigt förnuft och logik, och dömer det som inte stämmer med era trossystem, era kulturella och religiösa övertygelser, som fel och i behov av korrigering, med våld om nödvändigt. Dömande kan aldrig leda till fred, eftersom dömande är icke-acceptans av en annan, vars åsikter och synpunkter egentligen inte är så annorlunda från era egna eftersom de, precis som ni, har ett egomässigt behov av att tycka att andra har fel och bevisa att de själva har rätt. Men alla är En! Och detta mänskliga sätt att hantera problem är, utan tvekan, fullständigt galen. Det finns inget rätt eller fel, det finns bara skillnader.

Att vakna upp, som mänskligheten gör, är att inse att skillnaderna mellan familjer, stammar, nationer, kulturer och politiska eller religiösa övertygelser inte är skäl att anse att andra har fel, utan är i stället möjligheter att hedra skillnaderna mellan de olika medlemmarna i Guds Heliga Familj. Guds älskade barn skapades perfekta, eftersom Gud är oändlig perfektion, och därför förblir de perfekta eftersom det Gud skapar är evigt oföränderligt.

Acceptans är en väsentlig del av mänsklighetens uppvaknandeprocess men den måste vara ovillkorlig, och eftersom så många av er kämpar med er egen självacceptans är det mycket svårt för er att ens tänka er att acceptera andra villkorslöst. Ni observerar alltid för er själva, de aspekter av andra som ni tycker är mest oacceptabla, och dessa aspekter är de som ni förnekar mest våldsamt hos er själva. Ni är alla speglar åt varandra, och vad ni ser och som reflekteras tillbaka starkast från en annan, är vad ni mest beundrar eller vad ni mest föraktar hos er själva. När ni blir förälskad, reflekterar den andra tillbaka till er era mest beundransvärda drag, och när ni starkt ogillar någon reflekterar de ofta tillbaka det som ni bedömer vara era mest oacceptabla egenskaper, som ni har begravt långt under er nivå av medveten kännedom.

Många upplever nu att allt detta begravda ”stoff” kommer upp till synes oombett i deras medvetande – det psykologin kallar skuggsidan av en person. För dem som har konstruerat en mycket stark och effektiv mask att visa upp för sig själva, och för världen, kan det vara mycket chockerande när sådana oacceptabla tankar och önskningar kommer upp, tankar och önskningar som de bedömer som helt oacceptabla.

Ta det lugnt, ni är inte ensamma, alla har en skuggsida. Bara bekräfta dessa hemska tankar och önskningar och tillåt dem att flöda genom er utan att engagera er med dem. En del av er rädsla för dem beror på att ni tror att, om de finns där så kanske ni kommer agera på dem. Att agerar på dem händer bara när de är helt undertryckta av någon som har blivit fruktansvärt utnyttjad. De är i allmänhet bara känslomässiga försvarsreaktioner från era egon som en följd av upplevd orättvis behandling eller angrepp. De är verkligen en helt normal aspekt av att vara människa, men som barn fann ni att det var helt förbjudet att uttrycka sådana idéer och det resulterade i att ni fick skämmas eller tystades. Följaktligen begravde ni dem, då ni behövde en säker miljö för att överleva.

När ni går igenom uppvaknandeprocessen måste allt detta dolda ”stoff” bekräftas och släppas. När ni gör det blir det uppenbart att detta ”stoff” inte är ni. Var och en av er är ett heligt och oföränderligt Guds barn, En med Honom för evigt sedan tidpunkten för er skapelse, och detta ”stoff” är bara overkligt drömstoff som passerar igenom och löses upp, såvida ni inte väljer att hålla fast vid det. Bara låt det passera och även eventuella tankar, oro eller ångest som är förknippade med dem. Detta rensar ert sinne och gör plats för er sanna natur, Kärleken, att blomstra, vilket det mest säkert kommer göra.

Er kärleksfulle bror, Jesus.

Källa

Översättning Ann-Sofie Forsberg – www.st-germain.se