Sananda via John Smallman, 28 september, 2019

Sananda

via John Smallman

28 september, 2019

”En Kärlek, vars storlek människorna aldrig tidigare har upplevt, fyller nu upp allas hjärtan”

Ständiga förändringar är en aspekt av den illusion som oavbrutet visar sig i och med att ”tiden förflyter”. Även Tiden är en aspekt av illusionen; i Verkligheten finns enbart Nuet! Det låter inte vettigt för varelser som har kroppar, för ni har tydliga minnen av tider som har förflutit och ni har pågående förväntningar, från ögonblick till ögonblick, vilka visar er att vissa händelser i framtiden troligtvis kommer att inträffa och att andra, hittills okända händelser också kommer att inträffa. Tiden och förändringar är två facetter av densamma materiella omgivning inom vilken ni upplever er existens som människor i kroppar. Tydligast märks och uppmärksammas detta i och med att era kroppar växer, blir starkare, samt emotionellt och intellektuellt utvecklas från spädbarnsåldern till vuxendomen och sedan bibehåller ni detta tillstånd under ett antal år, följt av åldrandeprocessen som leder till kroppslig död och förfall. Er historia bekräftar detta, hur långt bakåt ni än väljer att blicka.

MEN, djupt inombords, under nivån av er mänskliga medvetna uppmärksamhet, så ligger den absoluta vissheten om att livet, ert liv, är evigt. Men på grund av att den största majoriteten av er ytterst och fullständigt identifierar er med era kroppar, med era mänskliga kroppar, så är ni därmed oförmögna att få tillgång till denna djupa inre vetskap och i stället accepterar ni att ni blev födda och att ni kommer att dö, i tron på att ert liv utgör perioden mellan födelse och död – och inget mer – med det slutliga stadiet som är ett slut, ett utplånande, ett tillstånd av evigt icke-varande. Medvetenheten om denna skenbara sanning förnekas eller ignoreras ofta på grund av att det är ett skrämmande koncept. Sålunda kan era mänskliga liv, om än otillfredsställande, veckla ut sig för er och den största majoriteten av er önskar inte sluta leva. Inom er alla råder en känsla av hopp om att livet som människa har en mening, en mycket djupare mening än blott överlevnad, om den så upplevs av någon som är förmögen, med rikligt av det som handlar om materiella ting och världslig makt, eller i egenskap av någon som är utarmad och dagligen kämpar för att uppnå de grundläggande förnödenheter som utgör överlevnad i egenskap av att vara människa.

Det är detta hopp som motiverar människor att engagera sig i livet och i andra människor och det kan tydligt ses att grupper eller samhällen som samarbetar, förmår uppnå bättre och mer hållbara levnadsförhållanden än vad någon på egen hand kan göra. Detta visar på mänsklighetens beroende av varandra. Utifrån denna insikt måste den logiska slutledningen uppstå att separationen är en myt. Men för att ni känner er så separata i era individuella kroppar och för att ni var och en enbart upplever era egna förnimmelser – syn, hörsel, beröring, smak, lukt – och de smärtor eller nöjen som uppstår ur dessa, så är känslan av separation skenbart bekräftad. Detta skapar förvirring. Nyfödda barn har till att börja med ingen förnimmelse av separation efter att de har vuxit inuti och såsom ett med sina mammor. Men eftersom tiden går och de börjar växa och börjar kunna ta sig omkring på egen hand, så börjar en känsla av separation utvecklas, vilket tidvis är en stor glädje och vid andra tidpunkter skrämmer dem fullständigt, när de känner ett intensivt och ögonblickligt behov av uppmärksamhet; detta uppstår inte genast.

Dessa upplevelser i spädbarnsåldern och barndomen lämnar ett långvarigt intryck, ofta djupt begravt i den omedvetna delen av hjärnan där det ”glöms bort”, för ifall man kom ihåg dem så skulle de kunna leda till intensiv emotionell smärta samt kaos. Men såklart glöms de aldrig bort och nu när er uppvaknandeprocess accelererar, så stiger de oombedda upp i många människors medvetna sinnen, och upprör er, eftersom detta begravda eller förnekade inre kaos kräver att bli uppmärksammat.

Att uppmärksamma och släppa taget är vägen framåt, det är sättet att avväpna dessa kraftfulla känslor genom att man blir fullt medveten om att de har uppstått från minnen och att den tid då dessa känslor ägde rum är förbi, samt att den smärtsamma händelsen eller situationen är överstånden och att det inte just nu förekommer någon smärta. Att acceptera och uppmärksamma detta gör det möjligt för att medkänsla för det sårade självet från denna tid ska kunna bli tröstat och healat och det gör det också möjligt för att medkänsla för förövaren ska kunna uppstå. Då kan Kärlek blomstra inifrån och lösa upp allt dömande, all bitterhet, allt fördömande och hat, så att en fullständig healing av samtliga urgamla trauman kan äga rum.

I och med att varje individ vaknar upp, så fyller en Kärlek, vars storlek människorna aldrig tidigare har upplevt, nu upp allas hjärtan. Den glädje, den frid, den medkänsla och den förlåtelse som då uppstår är i sanning häpnadsväckande. Den är underbar bortom er förmåga att i förväg kunna uppfatta. Ni inser att ni är Ett med Källan och detta vet ni absolut, utifrån djupet av er varelse till toppen av er medvetna uppmärksamhet i detta eviga ögonblick som är Nu. Det är en evig upplevelse i vilken alla tankar om separation, ovärdighet eller otillräcklighet av något slag totalt löses upp, för genom att ni är och känner er Själv varande Ett med Källan så kan inga begränsande tankar uppstå.

Såsom Ett med Källan, vilket var och en är, så finns det inga gränser för era skapande förmågor, på grund av att Gud i det ögonblick som han skapade er, utrustade er med allting som Han Är. Han skapade er till Sin egen avbild. Från ögonblicket för er skapelse förmår ni skapa i likhet med Honom, ni är varelser utan begränsningar av några slag för ni är perfekta varelser; ni är Kärlekens oändliga energifält som utgör Källan, Moder/Fader/Gud, Allt Som Är. Gud är Perfekt. Han har inga brister, motsägelser eller ofullkomligheter av något slag, för det är vad perfekt innebär och det har inte heller någon av er, eftersom ni oskiljaktigt är Ett med Gud, för alltid!

Den perfektion som utgör Källan är oändligt glädjefylld, oändligt fridfull, oändligt förnöjsam och det är även ni alla, för det förekommer ingen annan tillvaro och sålunda kommer ni att vakna upp till fullständig och orubblig visshet om denna gudomliga och eviga Sanning. Glädje är ert livsmål för det är Guds vilja för er och det är också, naturligtvis, er vilja för ni står i total överensstämmelse med Gud i varje ögonblick, i den Enhet som är denna perfekta och oföränderliga tillvaro.

Er kärleksfulle Broder Jesus.

Översättning: Aslög