Sananda via John Smallman, 4 november, 2016

Sananda

via John Smallman

4 november, 2016

Låt ditt vetande, ditt Guds-medvetande, väcka upp dig till Verkligheten

Här inom de icke-fysiska sfärerna vakar vi med glädje över er, medan mänsklighetens uppvaknandeprocess fortsätter att veckla ut sig, precis som gudomligt har planerats. Kom ihåg att ni ALLA har tagit del i den planeringen. Hur skulle ni inte ha gjort det, eftersom ni för evigt är En med Källan? Så som vi fortsätter att påminna er om att det endast finns En. Ni är En! Förkroppsligade som människor, som i allra högsta grad inte ser ut att vara på det viset; men som människor, är ni i själva verket EN som drömmer många olika scenarier. Även om det ser ut som om ni delade ett scenario – en drömupplevelse – med andra, så upplever varje enskild människa den på sitt eget och ytterst unika sätt. Eftersom endast ni kan uppleva er upplevelse och för att ni inte förmår uppleva någon annans upplevelse, förstärker dessa upplevelser känslan av att vara separerad, som förblir syftet i den omgivning som ni kollektivt konstruerade.

Ni är alla för evigt vid liv och välmående inom Guds eviga tillstånd av Enhet och ni kan ständigt få uppleva individualitet på samma sätt som vi, här i de andliga rikena – vilka naturligtvis befinner sig precis här med er nu – gör, när vi talar med er från en identitet som ”Jesus” eller ”Saul” eller ”Den Gudomliga Modern”. Individuella identiteter är användbara tillstånd, från vilka man kan erbjuda meningsfulla och kreativa idéer från den gränslösa potential som är Källan, Kärlek, Allt Som Existerar. Enhet och individualitet sam-existerar och för människor förefaller det vara en obegriplig paradox.

Gör inga försök att förstå det, bara acceptera det och i den tillåtelsen finner ni glädje och frid i motsats till den förvirring, som er hjärna upplever när den försöker förstå. Kom ihåg att den mänskliga hjärnan enligt plan och design är ytterst begränsad. Lita på er intuition – den aspekt av er själva som mycket enkelt har förmågan att kringgå tillståndet av mänsklig begränsning – och låt den vägleda er. I grund och botten är den er förbindelse med de icke-fysiska sfärerna, Verkligheten. Det är ert ”högre” Jag, de Verkliga Ni, Den Heliga Anden, Gud, som talar till er i termer av uttryck som förefaller meningsfulla och som gäller för er i ert för tillfället begränsade medvetandetillstånd. Som vi ofta talar om för er, och sedan återigen påminner er om, ni är aldrig ensamma! Att vara ensam är omöjligt! Att vara ensam vore att vara separat, ett tillstånd av ”icke-varande”, som inte kan existera på grund av att det bara finns En.

Ert syfte är att vakna upp från drömmen. Ni valde att få uppleva separation i en overklig omgivning, en plats som ni uppfann för att få verka inom, och snabbt råkade ni vilse och glömde bort att den var overklig. Det är lite som när små barn hittar på fantasi-lekkamrater eller monster och blir så uppslukade av att leka med dem i sina overkliga dramer, att de förlorar kontakten med sin mänskliga omgivning – vuxna ber dem ofta att sluta dagdrömma och komma in för att äta lunch! Sedan vaknar de upp för det blir glass som dessert!

När mänskligheten vaknar upp blir desserten mycket underbarare än glass!

Ni befinner er i uppvaknandeprocessen och den processen kan varken avslutas eller avbrytas. Mänskligheten har kollektivt valt att vakna upp och denna tidsålder är den i vilken uppvaknandet kommer att manifesteras! Er uppgift, som de som känner till att det kommer att ske, är bara att upprätthålla avsikten för den, och även att upprätthålla avsikten att vara enbart kärleksfulla, vilka situationer som än uppstår, för det är vad som får ert uppvaknande att blomstra.

Ni valde, för eoner sedan, att få uppleva separation och därför trädde ni in i denna overkliga omgivning. För att fortsätta med jämförelsen med små barn: ”Ni ropas nu in för att äta lunch!” Och vilken lunch det blir!

Så, koppla av . . . Låt ert vetande, ert Guds-medvetande väcka upp er till Verkligheten. Det är allt ni behöver göra – tillåt. Den Enhet som är Gud, som är Källan, som är NI, har valt att vakna upp. Det mänskliga kollektivet, alla som någonsin har levt mänskliga liv och alla som för närvarande är inkarnerade, har tagit det kollektiva beslutet att vakna upp. Detta val, detta beslut rådde det aldrig några tvivel om, för det togs i det ögonblick som ni föll i sömn i illusionen och konstruerade den i alla dess detaljer, av vilka en är tiden. Det förefaller som om eoner har förflutit alltsedan ”Big Bang”, det ögonblick då det universum uppstod, vilket ni som människor är medvetna om, men i sanning var det endast för ett mycket kort ögonblick sedan. När ni vaknar upp kommer det omedelbart att bli uppenbart, när ni inser att ni aldrig hade lämnat ert gudomliga Hem som Ett med Gud.

Tiden är ett gissel när ni lider eller upplever smärta, eftersom den upplevs som oändlig och den är också ett gissel när ni är glada, för glädjen verkar bara vara i ett ögonblick. Vilken vansinnig omgivning ni konstruerade för att få uppleva det omöjliga – separation från er gudomliga Källa – och hur mycket ni har fått genomlida, när ni valde att tro att den var verklig och att den tyglade och begränsade er. Men valet att tro att den är verklig behöver inte upprätthållas, ni kan ändra er närhelst ni önskar. Men inom er mänskliga form är denna tro på den fysiska världens verklighet, i vilken ni lever förkroppsligade, mycket fast förankrad.

Uppvaknandeprocessen är en växande insikt om att vad ni som människor ser, förnimmer, känner och allmänt upplever inte är annat än en oändligt liten aspekt av den kreativa potential som de begränsade sinnen som ni under eonerna har inneslutit er i, är kapabla till. Ja, era ytterst begränsade mänskliga hjärnor har en enorm kreativ potential. Men ni har valt att dölja denna potential för er själva bakom starkt begränsande övertygelser! Släpp taget om dessa övertygelser, de är som tunna slöjor, som sakta vajar i brisen och som döljer Verkligheten för er, fastän de låter er få korta glimtar när vindpustar dyker upp. Dessa vindpustar har försäkrat er om att ni aldrig helt och hållet var insvepta i den omedvetenhet som era mänskliga kroppar ålagt er.

Ni är långt, långt mer än era mänskliga kroppar och dessa glimtar bortom begränsningarna som de tidvis verkar tillåta, är gudomliga signaler för att vakna upp. Ni kan i sanning helt enkelt blåsa undan dessa slöjor och vakna upp, men för att ni har blivit så vana vid de begränsningar som de lagt på er, skrämmer det er att tänka att Verkligheten innehåller långt, långt mer än ni har varit medvetna om, mer än ni kunde ha engagerat er i och kunnat få njuta av. Ni känner er ovärdiga, kanske till och med skamsna i er omedvetenhet, er okunskap.

Så ett tänkesätt utvecklades, vilket föreslog att om man såg bakom slöjan – att det skulle vara syndigt att försöka se och uppleva underverken bakom den, att göra så skulle förarga Gud och leda till att Han skulle döma er som ovärdiga och till och med skulle fördöma er till evigt lidande i helvetet. I er rädsla behövde ni en ännu större rädsla för att hålla er instängda, att upprätthålla ett tillstånd av rädsla som ytterst skulle avskräcka er från alla önskningar att se bortom de begränsningar som satte en gräns för er från att känna Gud, den gudomliga Källa, från vilken ni aldrig hade varit och aldrig kunde ha varit separerad.

Denna längtan efter att känna Gud fanns alltid hos er, den var en indikering på er sanna natur, en påminnelse om att en gudomlig Verklighet, Himlen, existerar, av vilken var och en av er är väsentliga och oskiljaktiga aspekter. Men ni, i er rädsla, övertygade er själva om att detta var en ovärdig längtan och att försöka tillfredsställa den vore syndigt.

Guds Vilja för er är en evig och obruten salighet men på grund av intensiteten i den overkliga verkligheten som ni hade lyckats bygga upp för ändamålet att få uppleva separation, övertygade ni sedan er själva att antingen Gud, er Källa, var overklig, eller att ni var ytterst och fullständigt ovärdiga att försöka närma er Honom, för att inte tala om att vara Ett med Honom.

Nåväl, vindpustarna håller på att tillta i styrka och alltfler av er får se glimtar av Verkligheten och börjar tala med varandra om dem, i stället för att med rädsla förneka dessa glimtar i tron att ni antingen höll på att bli galna eller syndade genom att få uppleva dem. Illusionen är galen, ni är det inte! Det är därför ni vaknar upp! Att förbli sovande är att vara galen och ingen av er är galen. Hur skulle ni kunna vara galna, som de gudomliga varelser ni är? Att tänka eller föreställa er det är galet.

Medan ni har vuxit i ert medvetande om sanningen att bara Gud, Verkligheten finns, har ni blivit alltmer medvetna om den galenskap i den verklighet i vilken ni har tillbringat så många mänskliga livstider och denna medvetenhet hjälper er att se på dem som fortfarande befinner sig i djup sömn, med kärlek och medkänsla. Denna insikt underlättar i hög grad för er att släppa taget om allt dömande, för ni vet nu att allting faktiskt är väl, att det inte finns någonting att vara rädd för och att ni alla håller på att vakna upp. Vad kunde vara mer upplyftande eller inspirerande än att veta det?

Er kärleksfulle broder, Jesus.

Sananda via John Smallman, November 3d

Översättning: Aslög Bergman – www.st-germain.se