Saul via John Smallman, 14 november

56

Att Vakna Är Att Känna Dig Själv

14 november, John Smallman

 

Dömande har varit en ingrodd vana i mänskligheten under eoner, vilket har skapat ett enormt behov av att ha rätt och döma att andra har fel. Under de senaste decennierna har dock en medvetenhet vuxit, att dömande inte fungerar, och många försöker att göra sig fria från att döma. Så klart behövs urskiljningsförmåga i era liv när ni tar hand om problem som ert mänskliga tillstånd konstant presenterar för er, men ni måste urskilja skillnaden mellan de två. Dömande gör att någon, inklusive ni själva, har rätt eller fel, medan urskiljning betraktar ett problem för att se om man kan få mer information, eller för att hitta en alternativ infallsvinkel som kan förklara det.

Ni är alla Ett, så er sanna natur är att samarbeta harmoniskt tillsammans, kreativt och spontant, så att vad ni gör producerar något fräscht och nytt för att behaga er alla och så klart Gud, er kärleksfulle Far. Kärlek är skapande, alltid, och så är er natur, att vara Kärlek är skapande.

När ni till synes separerar er själva från varandra och Gud frambesvärjer ni dock rädsla och en mycket stark känsla av osäkerhet som leder till ert uppfattade behov av konkurrerande idéer och handlingar genom vilka ni kunde överlista varandra och där igenom känna er något så när säkra i er separation. Ett tillstånd av total trygghet eller säkerhet är omöjligt att aktivera inom illusionen för att känna sig separerad från varandra, annorlunda, isolerad, känner ni er hotande för ni förstår inte varandra – era tankar och känslor förblir i stort privata och dolda – så riktigt förtroende är omöjligt. När ni har litat på varandra har ofta det förtroendet blivit förrått, därför bekräftar det att lita på någon i bästa fall är oklokt och i värsta fall galet.

Förtroende är hur som helst en nödvändig aspekt av andlig tillväxt. Om ni inte har förtroende kan ni inte älska, och istället stänger ni av er själva av rädsla och tänker att det kommer att skydda er från att bli förrådda. Om ni inte har förtroende, och ni inte delar med er av er själva, verkar det som om ni inte kan bli förrådda. Och, som människor, verkar det som att vara diskret med vad ni delar med er av er själva är nödvändigt för er egen säkerhet. Ni läser även dagligen i mainstream media nyheter om identitetsstölder och lidandet som det kan leda till när någons identitet blir stulen och använd i kriminella syften och denna typ av information stärker bara er känsla av separation och sårbarhet.

Men för att vakna, som är mänsklighetens kollektiva och oåterkalleliga avsikt, behöver ni ta bort era masker, era egopersonligheter, de overkliga identiteterna som presenterar för världen. Många av er känner att om ni skulle visa ert verkliga jag skulle ni bjuda in till attack på ert ovärdiga och oacceptabla själv som ni har dolt bakom er mask och de kommer bara att ge er förakt och ringaktning. Några av er kanske försöker att förbättra eller stärka den falska fronten, egopersonligheten, genom att använda självhjälpsböcker eller genom att delta i workshops och seminarier som hävdar att de kan visa er hur man blir stark och karismatisk. Men det kommer alltid att vara falskt, även om det tillfälligt kommer att stärkas och göra det möjligt för er att övertyga andra om ert värde, medan under den imponerade fasaden som ni byggt kommer ni alltid att leva i rädsla att er känsla ni känner av svek eller otillräcklighet kommer att upptäckas.

Den falska du, är extremt sårbar och rädd, och att försöka att stärka istället för att låta den falla bort, ökar bara rädslan och känslan av sårbarhet och orsakar er stor stress. Vid någon tidpunkt måste ni börja acceptera ert riktiga jag, Jaget som ni gömmer er från, eller så kommer ni effektivt stagnera eller skada er själva, genom att rikta in er permanent med ert rädslobaserade ego, och förhindra er själva från att göra en fortsatt andlig tillväxt och genom det försena ert uppvaknande.

Att vakna är att känna dig själv, och självkännedom sker när ni börjar släppa era skyddande masker och börjar acceptera självet som ni så länge har dömt som ovärdigt och oacceptabelt. Gud skapade er, därför är ni perfekta! Den oacceptabla och ovärdiga karaktären med vilken ni har identifierat er och levt så intimt så länge är illusion, och alla dessa till synes mer värdiga personer, som ni är rädda kommer att förakta ert riktiga jag, är bara andra, som också rädda för sina riktiga jag, som gömmer sig bakom sina egomasker.

När ni gör valet att acceptera er själva och sedan börjar göra det, efter oron i början när ni öppnar upp er, kommer ni märka att ni känner er mer avslappnade och mindre stressade, för människor kommer att söka upp er istället för att avvisa er som ni säkert var rädda för. Varför? För genom att vara er själva låter ni ert energifält, vilket är Kärlek, att expandera och omfamna dem som ni interagerar med. Er acceptans av andra drar dem till er som en nattfjäril till ett ljus! De blir bara inte brända eller förvirrade, de blomstrar i den kärleksfulla värmen av er närvaro.

Ni inkarnerade vid denna tidpunkt för att vara Kärlek i handling, och för att göra det måste ni släppa de rädda maskerna och förklädnaderna och visa er själva som ni verkligen är, varelser av Kärlek. Det är er heliga uppgift, och det finns miljoner av er över hela världen som gör sina individuella delar och för fram mänskligheten ännu närmare uppvakningsögonblicket.

Att ta en daglig resa inom er, till er heliga och spirituella helgedom är nödvändigt och det hjälper er att släppa det falska egobaserade självdömandet som underminerar ert självförtroende och självacceptansen, när ni öppnar era hjärtan till Kärlek som omger er i varje stund. Det gudomliga fältet av Kärlek är Verkligheten, och Det är där ni har er eviga och oavbrutna existens. När ni vilar på den heliga platsen kommer illusionen tona bort en stund, från ert medvetande, och låter er veta att ni är evigt älskade av Gud och erkänna illusionen för vad den är, bara en vag slöja genom vilken Ljuset av Guds Kärlek alltid skiner, och kallar er Hem.

 

Med så mycket kärlek, Saul.

 

Svensk översättning: Åsa Falk www.st-germain.se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du gillar kanske också...