Saul via John Smallman, 16 april, 2016

 

56

 

Ert enda uppdrag, arbete eller er enda plikt är att kärleksfullt hjälpa varandra att vakna upp.

Njut av allt som dyker upp och var i frid och glädje, det är ert naturliga och därför ert NORMALA tillstånd. Onormala, icke-fridfulla tillstånd härstammar från egot; bara släpp dem, för precis som egot är de overkliga! Tona istället in er till det gudomliga Kärleksfält, som omger och omfamnar er i varje ögonblick. Detta är Guds Vilja för er, och även er egen, trots de negativa tankar och sinnesstämningar som egot uppmuntrar och presenterar för er. SLÄPP DEM. En lycklig förnöjsamhet är er önskan, er längtan, er avsikt. Se på de negativa tankarna, känslorna och sinnesstämningarna, inse att de inte är ni, att ni inte behöver engagera er i dem och på det viset kommer de att vika undan. Er uppmärksammande energi upprätthåller dem; om ni drar er tillbaka så kommer de att kollapsa.

Det är onaturligt att fokusera på tankar eller sinnesstämningar som inte bringar er glädje och frid, men så länge som ni med egot som sällskap vistas i en kropp, även om de är overkliga så förefaller de vara verkliga, i synnerhet när ni ofta av massmedia blir påminda om det enorma lidandet överallt runtom i världen, och så blir ni lätt dragna till ett engagemang i dem.

Men ni kan bara vara medvetna om dessa mindre lyckliga tillstånd, som en motsats till att tänka att de är ni, och när de dyker upp kan ni göra valet att släppa taget om dem genom att ändra fokus, genom att uppmärksamma något annat, till exempel ett lyckligare overkligt tillstånd! När ni gör detta, finner ni viljestyrkan att låta dem båda vika undan, och detta tillåter er att röra er mot Verkligheten, mot insikten om att ni är Verkligheten, och till trösten i att acceptera den gudomliga Sanningen att ni först och främst är Ett med Källan.

Som ni så ofta har fått höra av många i de andliga rikena, och i böcker skrivna av mänskliga andliga författare, så existerar bara Gud, Källan, Kärlek, Verklighet, en Högre Intelligens, gudomlig Visdom – välj den term som ni känner er mest bekväma med – och kom ihåg att orden är alldeles för begränsande för att kunna beskriva eller definiera det som inte kan definieras, eller yttras. Orden är redskap för att hjälpa er att få ett grepp om, en liten förståelse om det som orden inte förmår tala om för er.

Att känna Gud (ett ord som täcker alla de övriga!) är att känna Er själva! Hur gör man det? Genom att dra er tillbaka till ert inre rum, stilla ert sinne, förbli fullt uppmärksamma, helt vakna och sedan öppna er själva till vadhelst som dyker upp. Om det känns kärleksfullt, fridfullt och välkomnande, så är det Guds Närvaro. Om det framkallar rädsla, känns obekvämt, hotfullt eller cyniskt så är det ert ego som försöker distrahera er. Ert ego är beroende av er för sin existens och det vet att om ni öppnar ert hjärta för Gud så kommer dess makt över er att vara borta.

Ert ego söker ständigt er uppmärksamhet – när ni tillåter detta. Att utöva meditation är en metod för att stilla egot, så att ni kan höra den stilla inre rösten som i varje stund kärleksfullt erbjuder er en outsagd visdom. Det är er egen visdom, en gudomlig visdom, för ni är Ett med källan, men kännedomen om den har blivit utraderad av ert egos bullriga högljuddhet. När ni utövar meditativa övningar – det spelar inte någon roll vilket slag av övningar, bara välj en som känns bekväm – tillåter detta er att bortse från egots rop på er uppmärksamhet, fastän ni fortfarande är medvetna om dem. Egot, liksom er kropp, är en del av illusionen och inom illusionen är den användbar. Men som för de flesta som har växt upp, har det blivit till er känsla av ert Jag och ni har låtit det få kontrollera er genom era sinnesstämningar och känslor, vilka ni också har identifierat er med.

Ni är inte ert ego eller era sinnesstämningar eller era känslor. De är alla aspekter av det förkroppsligade tillståndet, och som är användbara eftersom de kan hjälpa er att förhålla er till andra människor, tills ni inser, och vilket ni kommer att göra, att endast Kärlek existerar. Det finns ingen separation. Separation är ett overkligt tillstånd, ett spel i vilket kroppar och egon identifierar sig själva som varande separerade från sin Källa, ett spel i vilket de kommer att hamna på villovägar tills spelet blir ytterst otillfredsställande och deras sanna Jag gör sig självt hörd genom att ställa frågan: ”Vad ska mitt liv tjäna till, vad handlar det om, är detta allt som finns?”

Denna fråga som dyker upp kan vara mycket oroande, och det är den också menad att vara. Ni befinner er alla på Jorden, inkarnerade som människor, för att följa den andliga väg som ni i förväg hade planerat inför er födelse som människa. Ni har växt upp, från spädbarn till vuxen ålder, vilket människor behöver göra, för er säkerhet och överlevnad, genom att ni har följt lagarna i det samhälle till vilket ni blev födda. Genom att ni har gjort detta betyder det att ni har utestängt er från det bleka minnet av vilka ni i sanning är, när ni har engagerat er i ert ego, detta falska jag som identifierar sig självt med emotioner, sinnesstämningar och känslor av otillräcklighet eller oduglighet.

För tillfället föds många barn med mycket starkare minnesbilder av sin sanna natur, och de är medvetna om att de följs åt av andliga guider, mentorer och vänner. Detta är ett resultat av deras planering ”före-livet” inför sina mänskliga upplevelser. Dessa minnen som de har tillgång till, finns för att hjälpa dem att vakna upp, och när de gör det så får de hjälp att hjälpa många, många fler att vakna upp. Mänsklighetens väg mot uppvaknandet, att börja minnas sin sanna innersta natur, håller på att komma till ett avslut. Det har pågått i långa eoner, under vilka en stor mängd lidande har fått uthärdas på grund av att separationens spel har verkat vara så verklig.

Alla på Jorden som nu befinner sig här som människor, är mycket positivt engagerade i den kollektiva process som ska väcka upp mänskligheten. Spel är kul när de spelas på skoj. Men när de blir extremt allvarliga, vilket det mänskliga spelet har blivit, så inträffar mycket lidande när människor använder alla befintliga sätt för att vinna, samt i processen helt och hållet krossar de andra spelarna. Det som började som ett spel har blivit en skräckinjagande mardröm och massmedia, med sin allvarligt ensidiga rapportering, förstärker rädslan som så många känner av. Om ni tror på all massmedia verkar det som om det inte fanns någon utväg ur de många katastrofsituationer som mänskligheten genom sina sanslösa beteenden överallt runtom i världen har ådragit sig själv.

Men mänskligheten håller på att vakna upp och överallt finns det bevis på att det förhåller sig så. Under alla eoner av mänsklighetens jordliga existens, tills mycket nyligen, finns det mycket lite bevis på ett uppvaknande. Er historia är fylld av historierna om krig, om segrar, om att få förstöra eller bli förstörd, samt om den intensiva tillfredsställelsen av att krossa en fiende – inklusive så nyligen som under Andra världskriget!

Alltsedan dess, till en stor del som ett resultat av den ökande medvetenheten om det lidande som människor orsakar varandra, har mänskligheten fattat det kollektiva beslutet att vakna upp från denna sanslösa mardröm, att sluta upp med att spela detta våldsamma och förtyckande spel, och i stället leta efter ett bättre sätt att leva tillsammans i fred, samarbete och harmoni på planeten, vars välfärd ni alla är ansvariga för.

Detta kollektiva beslut visar sig på många, många platser när människor väljer att antingen förändra systemet om det då skulle finnas aspekter som kan hjälpa er att röra er framåt, eller att ersätta det med ett som respekterar samtliga, oberoende av deras plats i hierarkin. När detta sker kommer det att bli alltmer uppenbart att det inte finns någon hierarki! En hierarki är ett falskt och kärlekslöst försök att göra skillnad mellan den ena och den andra – att hävda att vissa har rätt och andra har fel, vissa är accepterade och andra är det inte, vissa har rättigheter och andra har det inte – men om man tänker ärligt en aning, så blir det ytterst tydligt att diskriminering och dömande inte bara är vansinnigt, utan ett försök att säga att Gud har fel! Gud, som älskar er alla, utan undantag för att ni alla utan undantag är Ett med Honom, därför är ni också ett med varandra.

I era hjärtan vet ni att separationen är overklig, för inom era hjärtan önskar var och en av er bara att bli villkorslöst älskade, och ni vet också djupt inne i er själva, att Gud verkligen älskar er alla som Ett. Ni kanske upplever tvivel från en gång till en annan, från en livstid till nästa, enbart på grund av att ni är en människa, ni är en del i spelet, det illusoriska spelet av separation, och ni anser att ni är ojämlika i jämförelse med andra som verkar vara mer välsignade, mer älskade, mer värdefulla än vad ni är.

Så låt mig åter en gång få påminna er om att ni är, varenda en av er, utan något undantag, Guds älskade barn som inte kan göra fel och som är perfekt på alla sätt. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt när det var Gud som skapade er och allting som Han skapar är absolut perfekt. Slappna av, påminn er själva ofta om att ni är Guds älskade barn av KÄRLEK, och att ert enda uppdrag, arbete eller er enda plikt är att hjälpa andra att kärleksfullt vakna upp.

Med så väldigt mycket Kärlek, Saul.

Your only task, work, or duty is to help each other lovingly to awaken.

04/16/2016 by John Smallman

 

 

Översättning: Aslög Bergman – www.st-germain.se

 

 

Du gillar kanske också...