Saul via John Smallman, 26 februari, 2019

av ·

Saul

via John Smallman

26 februari, 2019

”Tillståndet av Självacceptans och Frid”

Genom att spendera tid i stillhet inombords kommer ni att uppnå ett tillstånd av självacceptans och frid som inte står att finna i världen utanför.

Kärlekstsunamin fortsätter förstärkas och intensifieras i och med att alltfler av er bestämmer er för och dagligen har för avsikt att enbart vara kärleksfulla, vad som än uppstår. Ni alla har inkarnerat för att göra just detta och det gör ni och det har en högst underbar effekt. Tvivla inte på era avsikters effektivitet! Utan dem skulle uppvaknandet framskrida mycket långsammare, så era avsikter är i sanning en högst väsentlig aspekt av mänsklighetens kollektiva uppvaknande. När ni kommer till full insikt om vad ni har uppnått, så kommer ni att bli förvånade och ni kommer att fyllas med obeskrivlig glädje. I själva verket så kommer ni att ha blivit helt vakna, ni kommer att ha återgått till ert naturliga och högst heliga tillstånd, det som är vetskapen om att ni är Ett med och oskiljaktiga från Gud.

Separation är vad Ni valde att få uppleva när Ni uppfann det spel som skenbarligen låter Er vara separata, ensamma, övergivna och ytterst fjärmade från Källan. Så mycket att Ni blev omedvetna om att det fanns en Källa från vilken ni var separerade och därför trodde ni att ni var en liten, separat och obetydlig varelse i en omgivning fylld med andra, även de separata och ensamma i likhet med er själv. Att uppenbarligen vara separat, och därmed oälskad, oönskad och ouppskattad, förorsakade er, och förorsakar er fortfarande, en enorm smärta och ett enormt lidande. Ni söker efter lättnad i era relationer, men de med vilka ni söker relationer, upplever också separation och övergivenhet, därför söker de efter detsamma som ni söker efter från dem. Vad ni söker efter är Kärlek och Kärlek är vad ni är, men ni har totalt förlorat er medvetenhet om detta, ni har glömt bort att Den är vad ni är – fastän Den finns inom er – och att ni och Kärlek aldrig kan vara åtskilda.

Ovetande om detta, oförmögna att minnas detta eller att vara medvetna om detta, söker ni efter det som för evigt finns inom er, på annat håll där det aldrig står att finna. Det är som berättelsen om någon som nattetid letar efter något i närheten av en gatlykta. En förbipasserande frågar om han tappade vad han letar efter nära det ställe han letar. Till vilket letaren svarar: ”Nej”. Förbipasseraren frågar då varför han letar där, till vilket letaren svarar: ”För att ljuset är bättre här.” Och inom drömmen eller den illusoriska världen, där ni upplever livet som människa, så förefaller ljuset vara mycket klarare och där verkar finnas många visa eller hjälpsamma som kan hjälpa er i ert letande. Medan när ni vänder er inombords, på grund av separationens slöja eller mantel som ni har dragit igen mellan er och Ert själv, då förefaller det finnas ett mycket mörkt och tomt ställe där det mesta av vad ni får uppleva är mardrömmar av skuld, skam och värdelöshet, eftersom ert ego dömer det tomma utrymmet i dessa termer, för att det inte finns några ”trevliga distraktioner” – andra människor – som talar om för er hur underbart det är. Dessa står endast att finna utanför er själv och ifall ni har uppnått eller fått till er en viss mängd världsligt erkännande, så kommer ni att finna uppskattning och acceptans … men bara tillfälligt.

Uppskattning och acceptans som kommer utifrån sker alltid tillfälligt, för i och med att tiden går, glömmer andra eller så blir de förnärmade över era bedrifter och de drar tillbaka sin acceptans och sin uppskattning och då måste ni påbörja ert letande om från början igen.

Men om ni vänder er inombords och sitter tålmodigt, i ett tillstånd i vilket ni har stillat ert sinne och låter ”de lockande och nästintill oemotståndliga utomstående distraktionerna” i världen utanför vika undan, så kommer ni alltmer att märka att ni är fridfulla och i ett tillstånd av själv-acceptans. Insikten och medvetenheten kommer att komma till er om att ni är den ni är, att ni inte kan – och i själva verket inte vill – förändra det, ni vill bara lindra eller skingra dessa mardrömmar om personlig oacceptans, vilka ni även tidvis från andra ser återspeglade tillbaka till er. Genom att spendera en stilla tid inombords kommer ni att komma till ett tillstånd av själv-acceptans och frid, vilket inte står att finna i världen utanför, där ni nästintill ständigt upplever och engagerar er i dömande och skuldbeläggande med och av andra som också flyr sin känsla av skam, ovärdighet eller uppfattning om att inte bli accepterade. Dessa känslor är naturligtvis ogiltiga, för ni skapades som fullkomligt perfekta av Gud och därför förblir ni sådana.

I egenskap av ouppvaknade människor som lever i och som upplever drömmen/mardrömmen om livet i en kropp, så förefaller detta inte vara fallet. I detta tillstånd styr era egon skenbart såsom varande oöverträffliga och ju starkare de förefaller vara, desto mer verkar de uppnå materiell världslig framgång. Ändå är ni alla medvetna om ett flertal som har råkat i onåd och som inte längre hyllas eller uppskattas, utan i stället blir avfärdade. Ju mer ni söker utanför er själva efter det som enbart finns inombords, desto mer extrem kommer er slutliga besvikelse att bli.

När ni lever i kroppens värld så presenteras ni ständigt med dess skenbara verklighet och med alla de frågor och problem som finns i denna tillvaro. Livet förefaller vara en ständig och pågående kamp för överlevnad och godkännande, men till och med de som har uppnått berömmelse och framgång letar fortfarande efter ytterligare godkännande, för egona har en omättlig aptit som aldrig kan tillfredsställas.

Naturligtvis måste ni fortsätta med att påminna er själva om att ni inte är era egon. Ni är gudomliga varelser, skapade perfekta till Guds like och ni är för evigt oföränderliga.

Ert ego är som ett själv, fristående från ert själv, den del som upplever rädsla och oro och som ständigt strävar efter att mildra dessa. När egot uttrycker rädsla eller oro, så dömer det ständigt självet eller andra, för att uppskatta ifall vissa ord eller gärningar behöver användas för att uttrycka sin briljans för andra, eller för att skydda sig från att bli attackerat och i detta tillstånd förväntar det sig ständigt att bli attackerat. Det står därför i hög grad på sin vakt, håller utkik efter hot för sin säkerhet och detta är ett mycket stressande och energidränerande sätt att leva på.

Men när ni är fullkomligt fokuserade på en aktivitet, en hobby eller en fritidssyssla (vilket kan vara att tänka kreativt, utan en faktisk aktivitet) som ni gillar att göra och inom vilken ni vet att ni är kompetent, så är ert ego avslappnat och icke-dömande. Detta liknar väldigt mycket att befinna sig i ett meditativt eller eftertänksamt tillstånd. Detta är varför det är så gynnsamt att meditera och kontemplera. I detta avslappnade tillstånd av själv-acceptans håller egot tyst, detta gör det möjligt för er att kunna höra Guds Röst som alltid finns med er, som förmår och är högst villig att erbjuda er den hjälp och vägledning som ni behöver för att hela tiden bibehålla en känsla av själv-acceptans.

Själv-acceptans är nödvändigt för ert välmående. Detta är ert naturliga tillstånd, i vilket ni inte har något behov av att söka efter godkännande från någon och inom vilket ni förmår och har för avsikt att vara enbart kärleksfulla, vad som än händer. I detta tillstånd kan ni uppmärksamma att ifall någon attackerar er, så är det en mycket tydlig indikation på att denna person lider och engagerar sig med er utifrån en känsla av rädsla eller otillräcklighet. Då, utifrån er fridfulla plats, förmår ni stillsamt erbjuda medkänsla och kärlek – den helande energi som strömmar igenom er i överflöd om ni bara låter den göra det. Medan ert ego kommer att döma och fördöma alla som attackerar, sålunda uppmuntrande till konflikt i stället för frid, för egot älskar drama och uppmärksamhet av alla slag.

Dagliga stunder som tillbringas i stillhet, fria från de distraktioner med vilka era upptagna liv för evigt presenterar er, är synnerligen väsentliga för ert välmående, i synnerhet nu när de frågor som har förnekats av det mänskliga kollektivet dyker upp i er medvetenhet – skenbart hotande ert förstånd och er säkerhet – och dessa måste släppas. Det är allt som behövs – SLÄPP DESSA. Att spendera en massa tid på att försöka avslöja orsaken till dem, deras källa, är onödigt och distraherande. Bara uppmärksamma allt som kommer upp, tacka för att detta träder fram i er medvetenhet så att ni ska kunna släppa taget om det och släpp det sedan kärleksfullt, i vetskapen om att dess syfte som nu har uppfyllts, nu är avklarat och har varit en del av er uppvaknandeprocess.

I och med att ni släpper taget om dessa frågor, av vilka vissa kan leda till att smärtsamma minnen dyker upp, förlåt dessa och förlåt dem som uppenbarligen har förorsakat dem, inklusive er själva. Livet som människa ger er en serie lärdomar, av vilka ni inser och tar lärdom av några, av vilka ni ignorerar och förnekar vissa, medan andra inte ens överhuvudtaget dyker upp i er medvetenhet. De är alla steg på er väg Hemåt, ert uppvaknande till medvetenhet om er enhet med Gud och därmed med allt kännande liv. De är inte ägnade att fylla er med skuld och skam när ni kommer ihåg gärningar som ni har gjort eller ord som ni har uttalat och som inte var kärleksfulla, dessa var alla en del av separationsspelet. Javisst, de föreföll vara mycket verkliga, vissa av dem gör det fortfarande – och de var ofta mycket smärtsamma. Men ni har inte längre något behov av dem, för ni har alla valt – fastän ni för tillfället kan vara omedvetna om detta – att vakna upp från spelet, drömmen, till Verkligheten, Enheten, Kärleken. Här finns inget dömande, ingen skuld, inget skuldbeläggande eller något krav på upprättelse, det finns enbart en fullständig och ytterst villkorslös acceptans av var och en av er, av alla andra, i och med att ni uppmärksammar varandra såsom Guds Enda Älskade Barn.

Bara för att påminna er: Endast Kärlek existerar. Kärleken är Verklig och det finns inget bortom det oändliga fältet av den skapelse som är Kärlek, för Den inkluderar och omfamnar allting och naturligtvis existerar inget bortom detta. Ni är älskade långt bortom er förmåga – i egenskap av människor – att föreställa er. Slappna därför av i vissheten om er absoluta och eviga perfektion, värdighet och förmåga att bli älskade och var medvetna om att ni kommer att veta att ni är ett med, och för evigt oskiljaktiga från Källan, gläd er därför och börja fira.

Jag önskar er så väldigt mycket kärlek, Saul.

 

Source: John Smallman

 

 

 

Översättning: Aslög

 

 

Du gillar kanske också...