Saul via John Smallman, 6 juni 2022

Ni har mycket effektivt lurat er själva angående vilka ni är.

Ni är aldrig ensamma. Det finns bara Ett – och detta är inte en begränsning! Ni, alla kännande varelser, är alltid och utan avbrott Ett med Källan; att ni ska vara separerade är omöjligt. Emellertid, genom att inkarnera som människa valde var och en av er att uppleva separation och minnesförlust. Den separation ni upplever är overklig, en illusion, och när ni vaknar upp kommer illusionen och alla dess effekter att bara upplösas, och inte lämna efter sig något som helst spår eller minne.

Vägen framåt, mot ert uppvaknande, går via era dagliga stunder av tystnad och stillhet i er heliga inre fristad, där Kärlek hela tiden mycket tålmodigt väntar på er inbjudan att omfamna er. På grund av era tvivel angående er värdighet att inträda i Guds Närvaro har ni placerat en skärm, en slöja, en svag dimma, mellan er i mänsklig form och den Enhet med vilken ni är för evigt och oskiljbart Ett, vilket gör det mycket svårt för er att bli medvetna om det gudomliga tillstånd ni aldrig, ens för ett ögonblick, lämnade. Ni är för evigt, sedan ögonblicket för er skapelse, oskiljbart Ett med Moder/Fader/Gud, i ett tillstånd av total harmoni och salighet. Detta är mycket svårt för er att acceptera som den gudomliga sanningen, eftersom ni så begåvat konstruerade det illusoriska tillstånd i vilket ni valde att inträda, för att blockera er från kunskap om er sanna natur. Ni har mycket effektivt lurat er själva angående vilka ni är, angående er sanna och oföränderliga gudomliga natur.

Detta är orsaken till att era dagliga stunder av stillhet djupt inombords är viktiga, stunder då ni väljer att inte engagera er i de distraktioner som ert ego – det illusoriska eller drömtillståndet i det kollektiva egot – hela tiden bombarderar er med. Detta är deras syfte, för när ni slutligen väljer, som ni kommer att göra, att inte bry er om dem, kommer de inte att finnas längre, vilket är något som absolut förfärar dem. Den del av er som är rädd är ert ego, och det vill desperat hålla er fokuserade på rädsla, på tankar som – åh min gud, tänk om? Eller kanske det här? Hoppas inte – eftersom er rädsla garanterar dess överlevnad. Allt ni behöver göra är att konfrontera er rädsla och gå bortom den, för ni vet, djupt inom er, att det inte finns något att vara rädd för.

Tillfällig rädsla kan vara användbar för att uppmärksamma hot mot er fysiska kropp så att ni kan undvika eller förebygga det. Rädsla är bara avsedd att vara tillfällig, men över eonerna har era olika familjer, stammar och nationer vackert utvecklat den till ett medel för att kontrollera er, och ni har sedan barnsben lärts att ge upp er suveräna makt – den är er, och bara er – till självutnämnda auktoriteter som styr faktioner, syndikat eller konsortier de etablerat för att styra och manipulera er för ”ert eget bästa”.

Egot förtjusas av makt över andra så att det kan styra och manipulera dem. Men detta är inte makt, det är bara en tillfällig känsla som det behöver återbekräfta och återfå. Skenbar makt över andra är mycket förförande, och era egon söker den alltid genom att uttrycka sig som auktoriteter eller offer, som båda bara är egodrivna personer som desperat söker uppmärksamhet – beundran eller medlidande – men vad de egentligen söker utanför självet på det här sättet, där det aldrig kan hittas, är Kärlek.

Kärlek är den enda sanna makten. Den behöver ingenting eftersom den har allting, vilket den fritt och i överflöd erbjuder till alla. Den är er makt som alltid finns tillgänglig och längtar efter att flöda genom er i totalt överflöd för att omfamna alla ni på något sätt interagerar med. Ni har alla någon gång träffat och interagerat med åtminstone en person som visat er ovillkorlig kärlek och acceptans, eller andra, och det lämnar alltid ett bestående och inspirerande intryck. Så, förstå att ni är den personen!

Dock maskerar ni ofta er själva – vilket mycket bra visats de senaste två åren – eftersom ni inte litar på er själva, i tron att andra dömer er som svaga och kanske utnyttjar er om ni erbjuder vänlighet och medkänsla. Ni undrar alla hur andra ser och lyssnar på er och vilka deras åsikter om er är, och detta är ett egoistiskt maner ni för det mesta är omedvetna om eftersom ni identifierar ermed det, ni tror att det är vem ni är. Att tro det gör att ni uppträder på ett sätt ni tror och hoppas ska ge er uppskattning och respekt av era likar, men oavsett hur mycket uppskattning och respekt ni verkar få – för att inte tala om vad de säger om er bakom er rygg! – så är det aldrig nog, ni behöver alltid mer!

Ni kan nu perfekt förstå att era egon aldrig kommer att bli nöjda, det kommer alltid att finnas något mer de insisterar på att ni behöver för att ni ska bli lyckliga, för att ge er frid. Nåväl, nu är det dags att sluta ge dem uppmärksamhet, att släppa dem. De har aldrig tjänat er väl, de är inkapabla till det, och ni vet det eftersom ni hela tiden känner er otillfredsställda med era liv – Jag är inte smart, intelligent, rik, respekterad, tillräckligt hedrad – så de riktar er uppmärksamhet på era till synes otillräckligheter. Vilka ALLA är ogiltiga. Ni är gudomliga och därför perfekta skapelser av Moder/Fader/Gud, så visa er kärlek, heder och respekt för Moder/Fader/Gud genom att kärleksfullt hedra och respektera hennes perfekta skapelser – er själva!

Läxan att lära från att vara människa i form är att ni skapades för att vara precis ni, ingen annan, bara ni. Emellertid, era egon fortsätter föreslå att ni ska ha andra förebilder, verkligt framgångsrika människor – andra som faktiskt kan ha er som förebilder! – därför att som ni kan ni aldrig vara tillräckligt bra. Vilken fullkomligt vansinnig filosofi att försöka leva genom.

Släpp era egon nu. Var er själva, era sanna kärleksfulla, perfekta själva, njut av livet eftersom det, som ni kommer att se, finns så mycket i livet som är verkligt njutbart när ni släpper negativt själv-dömande och tvivel.

Med så mycket kärlek, Saul

Översättning: Markku