Saul via John Smallman, 6 november, 2018
Saul
via John Smallman
6 november, 2018
”Allt ni upplever i egenskap av människor förefaller vara extremt verkligt”
Endast Kärleken, Gud, den högsta och oändliga intelligensen, den gudomliga Visdomen, det oändliga fältet för Medveten Uppmärksamhet existerar – hur ni definierar vad som finns bortom fantasi eller definition är immateriellt – och varenda medveten varelse är en del av, och på permanent basis förbunden med detta gudomliga fält, samt får därifrån ta emot allt som gör livet och medvetandet möjligt. Allt fler av er börjar tillåta er själva öppna upp er till en medvetenhet om möjligheten att ni har en evig förbindelse med någonting långt, långt större än er mänskliga kropp och dess tillfälliga identitet. Detta är en del av uppvaknandeprocessen, att veta att livet inte bara är en engångsupplevelse av att vara människa. Detta gör det möjligt för er själva att få insikt om att inkarnerandet som människa var ett val ni gjorde för att få uppleva det overkliga – separationen från Källan.
Allt ni upplever i egenskap av människor förefaller vara extremt verkligt och som människor behöver ni svara på de situationer som uppstår och hantera dem såsom ni tror är lämpligt. Men naturligtvis har ni ofta inom er motstridiga åsikter gällande vad som är passande i det ögonblick som har uppstått. Det förekommer ofta osäkerhet – rädsla – som föreslår en eller flera handlingsvägar, med kärlek/medkänsla/ärlighet som föreslår en annan. Osäkerheten vinner ofta och senare uppstår sedan tvivel eller beklagan, när en person inser att man inte varit sann mot sig själv eller om man känner att man har vunnit genom att motverka systemet, för att få personliga fördelar framför någon annan eller över systemet, och detta leder till känslor av skuld.
Livet som människa är ett spel som ni drömmer och spel har regler. Djupt inom er själva känner ni till reglerna, i själva verket så finns det bara en regel – var kärleksfulla vad som än dyker upp – och det vet ni. Men där finns alltid frestelsen att bryta mot reglerna för att få personlig vinning, för att fuska. När man gör det, så blir det ofta till en vana och personens medvetenhet om sin brist på ärlighet och integritet går förlorad eller så glöms den bort och ifall man uppmärksammas på detta så är den vanliga responsen: ”Men alla andra gör ju så”.
Innan ni inkarnerade så planerade ni mycket noggrant och vist en väg för er, så att de lärdomar ni hade valt att lära er skulle visa sig för er vid det mest lämpliga ögonblicket. Men när ni utnyttjar systemet, vilket många av er har gjort, så märker ni inte att de lärdomar som visar sig för er är desamma lärdomar som ni så vist har valt att få uppleva. Ni inser inte ens att de är lärdomar och ni tror att ni blir orättvist behandlade, eller att självaste livet är orättvist. Med den attityden fast förankrad är det extremt svårt för er att hitta er mening med livet och det kanske resulterar i att ni blir övertygade om att det inte har någon mening och tar beslutet att ”få ut vad ni kan, oberoende av etiska regler, för livet är en engångsföreteelse och det är er plikt och rättighet att ta hand om er själv, om nummer ett”.
Nackdelen i att ha denna attityd – och det är en enorm nackdel – är att man aldrig kan finna frid, förnöjsamhet eller lycka. Ens liv tillbringas i grund och botten i krigföring, med att man handlar utifrån rädsla och med att man för evigt förbereder sig för attack och svek, i och med att en person söker efter trygghet i rikedom, makt och inflytande över andra. Ni alla känner människor som lever i ett nästintill ständigt tillstånd av rädsla, med att beskylla andra för deras elände och är ständigt redo att engagera sig i konflikt, för de tror att det är nödvändigt för deras överlevnad. Människor som lever så här har stora svårigheter med kärlek. De bildar relationer som alltid verkar sluta i bitterhet och svek, vilket för dem bekräftar att kärleken är illusorisk.
Att gå vidare från upplevelser av detta slag, till en plats som tillåter och uppmuntrar dem att leva kärleksfullt, är nästintill omöjligt, om inte en större katastrof eller svår olycka uppslukar dem. Och många får uppleva sådana händelser, ofta flera gånger än en, eftersom deras sanna själv försöker skaka upp dem och vägleda dem i riktning mot förstånd.
Ni har flera organisationer som har bildats för att hjälpa dem som är beroende och de som tjänar som aktiva medlemmar av sådana organisationer utför ett underbart och heligt arbete. Det blir långsamt uppenbart att droger och alkohol på inget vis är de enda beroendena och beroenden har numera allmänt uppmärksammats som sjukdomar, inte brott, vilket kräver hjälp från andra för att göra det möjligt för healing att äga rum. Det är en mycket tuff väg att resa sig ur askan av ett beroende, för beroendet, när det väl erkänns av den berörda personen, tenderar att förstöra all förnimmelse av självkänsla och ersätter den med en intensiv känsla av skuld och skam och ofta även en dödslängtan. När en person upptäcker detta inom sig själv är det mycket svårt för en att tro att man är älskad, för man hatar och föraktar sig själv. Att älska dem som hatar sig själva är en mycket skrämmande uppgift, för man går ofta till mycket illvillig attack mot alla som vill hjälpa en. Hursomhelst, så är det en synnerligen väsentlig uppgift att hjälpa dem, och de som engagerar sig i det behöver enormt stöd så att de inte själva blir utbrända eller blir nerdragna i denna skräckfyllda avgrund.
Svaret är med all säkerhet Kärlek, det enda svaret, för varje problem som mänskligheten utsätts för. Det finns bara ett problem som genomsyrar mänskligheten och det är tron på separation. Men den förekommer i en mängd förklädnader, vilka gör den mycket svår att upptäcka och identifiera, om man inte, och fram tills man blir medveten om att endast En existerar. Den Enda älskar sig själv djupt, villkorslöst, oändligt – och varje kännande människa är en del eller aspekt av den Enda – på djupet av Sig själv vet man att Man är Kärlek. Den uppgift som ni alla i egenskap av människor har, är att minnas denna gudomliga och oföränderliga Sanning. Den stora frågan är: ”Hur ska ni göra detta?” Det här är i sanning den enda fråga som ni behöver ställa, och ni måste ställa den till er själva, för andra kan inte besvara den för er. Naturligtvis ligger svaret redan inom er. För att hitta det måste ni gå in i ert inre rum, denna fridfulla plats, denna inre helgedom där Kärleken bor, i varje stund, med oändligt tålamod väntande på er att ni ska låta Den omfamna er och visa er hur djupt älskade ni är.
När ni vänder er inåt och slappnar av där, när ni släpper taget om alla tankar eller bekymmer, så hjälper det till att finna frid från det oavbrutna tjatter som bland annat försöker övertyga er om att ni bär skuld, är ovärdiga och till och med skamliga. Påminn er därför själva om att ni i egenskap av människor, spelar ett spel och att det nu är dags att avsluta spelet. Vila sedan en stund där – och gör detta medvetet, åtminstone en gång varje dag – och påminn er själva om att er sanna natur är Kärlek och släpp taget om ert grepp om dömandet av er själva eller av andra, samt om all bitterhet eller förbittring som uppstår. Förlåt er själva för att ni känner och håller fast vid dessa känslor och acceptera att inget straff eller återställande behövs, för endast Kärlek existerar, som är fullkomligt accepterande, villkorslös och utan något slag av dömande.
Det är er rättighet att förnimma och njuta av den Kärlek i vilken ni alla hålls, den Kärlek som är er sanna natur, och i vilken ni har er eviga existens. När ni känner Den så känner ni bara villkorslös kärlek och medkänsla för allt kännande liv, eftersom allt dömande och skuldbeläggande blir upplöst och lämnar er fullkomligt fria och tillfreds.
Med så mycket Kärlek, Saul
Översättning: Aslög
