Söndagsmeditation kl 21.00 via Eva-Lena Johansson, 26 mars, 2017

 

Lågan lyser med ett värmande sken i den kalla mörka natten. Människor vandrar sakta framåt för att nå den flammande lågan. Den betyder så mycket för de in i märgen så frusna människorna.

De ser lågan lysa där framme och de närmar sig den så sakteliga. Men ack, den är längre bort än vad någon föreställt sig. Stora och små kämpar på utan att yttra ett enda ord. Det är hoppets låga, som lyser där i fjärran och ingen tänker på att ge upp. Alla har bara detta enda mål i sikte. Något annat finns inte i deras tankevärld.

När de tittar bakåt eller åt sidorna ser de bara elände och hopplöshet. Till slut vågar de inte annat än att fokusera på lågan. Den står för deras överlevnad. Allt annat som de lämnat bakom sig är död och förintelse i en värld, där endast den djupaste sorg och fasa finns. Lågan är deras enda hopp och de måste röra sig framåt, så att det onda där bakom inte ska hinna ikapp dem och ödelägga det liv de har och det hopp som finns i deras hjärtan.

De vandrar länge genom dag och natt och till slut är de framme vid målet. De står där tysta och betraktar den flammande lågan och känner, att deras kroppar börjar mjukas upp i den värme som sprider sig från den. All rädsla som de burit på smälter bort i det värmande ljuset och allt börjar förvandlas. Den iskyla och rädsla som de känt så länge börjar rinna av dem och de börjar känna sig levande på ett sätt de aldrig känt förut.

En man som de aldrig sett förut går fram till den flammande lågan och tar ett ljus, som han tänder i den. När ljuset lyser klart går han fram till en av de församlade människorna och höjer ljuset mot denne. Till sin förvåning känner mannen, som stått där och väntat, att en låga tänts i bröstet. Den sprider sig i hela kroppen och rensar ut alla negativa energier. Den fortsätter sedan att sprida sitt ljus och lyser upp hela hans varelse, så att han nästan ser självlysande ut.

Den främmande mannen går runt till alla som står där och snart har alla tagit emot lågan i sina bröst. De börjar snart att förändras och de lyfter sina huvuden och börjar sjunga en lovsång till Skaparen. Änglarna, som nu framträtt för deras syn, sjunger med i denna lovsång.

Med detta nya ljus i sina bröst har de blivit medvetna om vilka de är och deras plats i skapelsen. De vandrar nu hela och starka och där de vandrar fram förändras världen. De har lärt sig att hylla och vörda Moder Jord, som nu skänker dem lycka och välstånd.

Jorden har blivit en vacker plats, en vacker värld att leva på med ren luft, rent vatten och en natur som översvämmas av olika livsformer. Det var så det var menat att vara och jorden och dess invånare hade återskapat det som en gång var i begynnelsen. En ny tidsålder hade startat och jorden var åter den Edens Lustgård som den en gång hade varit.

 

 

 

 

All lycka till dig!

Jag heter Eva-Lena och har lämnat min arbetskarriär som lärare bakom mig. Kanalerna som en gång stängts har återigen öppnats för mig och jag får skrifter intuitivt. Söndagsmeditationerna på denna sida är budskap jag kontinuerligt får för att förmedla till er.

Om ni är intresserade av vad jag tidigare intuitivt har skrivit har jag givit ut böckerna Den tidlösa tidens tid och Nyckeln till Lyckans Labyrint

Önskar du kontakta mig för att fråga något, tala om vad du tycker om meditationstexten eller köpa en bok så kan du kontakta mig på min e-mailadress evalena47@gmail.com

 

Du gillar kanske också...